Både från Västmanland och från Uppland finns belägg för ”tala till” (mellan åren 1936-38). Det betyder att ”fria för någon annan” och beläggen menar att det ofta var en äldre gumma som talade med/förbereder en jänta att en pojke vill fria till henne. Det är alltså pojken som skickar i väg gumman när han inte är riktigt säker på vad jäntan tycker om honom. Genom detta fick pojken veta ”om dä va lönt, att han bjö te, att få henne, te sin lilla gumma”.Om han fick ja kanske ha uttryckte sig som Närkingarna gjorde, även det på 1930-talet (enligt Närkingarnes ordspråksbok): ”Ja ä så gla, så ja kan höppe över små tak”.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar