En tvärdiss

Jag tvärdissade nu i veckan en kamrat, för jag ville inte gå på bio just den aftonen. Ett tvärt nej kom det från mitt håll. En tvärdiss, helt enkelt. Jag anar att ordet är inlånat, men varifrån exakt vet jag inte.

Dock fick jag en smärre chock när jag kom över substantivet tvär-dissa i en arkivlåda på SOFI. Jag kunde för mitt inre inte tro att ordet fanns belagt i de gamla svenska folkmålen. Runt 100 år sedan är det, som man talade om tvär-dissor, och de var nog några stycken, trots allt.

Det var nämligen som så att man blev kallad tvär-dissa om man var en liten människovarelse som fått börja dia på nytt, efter att mamman redan försökt att sluta en gång tidigare. Och, som tillägg från Öland, Högsrum (1915) står: "[...] dem gick de inte bra.".

Vad som är än mer förundransvärt är att behovet av ett ord för detta fenomen också fanns i Ydre hd, Ögl., men då med substantivet tvedäggling. (1859)

Vackert.

C